logo

Maine Coonens ursprung - Del II

[Översatt av Malin Sundqvist, S*Dagdrivarn.]

Denna artikel är den andra i tre omgångar av en intervju som utfördes med Don Shaw i Memphis i mars 1976. Mike Hicks, Beth Hicks, och Rick Bramham pratade med Mr Shaw. Intervjun spelades in och nedtecknades sedan ordagrant. Nästan den enda redigering gjordes var att de strök vissa enformiga fraser.

MH - Det här är nästan garanterat att starta ett bråk någonstans - men om du var tvungen att välja ut ett antal raser att skapa en genbank av, för att producera en Maine Coon katt, med tanke på utvecklingen och under de villkor de lever, vilka katter skulle du kasta in?
DS - Om du tog dagens show raser och du ville bygga upp en genbank som kunde producera något som skulle assimilera eller härma något som ser ut som en Maine, vilka raser som skulle då vara de mest effektiva att använda? Är det typ det du frågar?
MH - Och också vad som mest sannolikt skulle ha hänt då? Vilka raser fanns tillgängliga?
DS - Tja, de katter som fanns tillgängliga då, var i grunden det materiel som har producerat alla de raser som du ser nu. Utom den Burman, men de kan ha varit inblandade något, Burman var inte starkt inblandade eftersom trafiken mellan Orienten och det nordamerikanska området troligen inte var så tung. Katterna från Europa är primärt de som i första hand kommer att beröras, eftersom det är de som skulle ha tagit sig hit. Konstigt nog, var den Europeiska katten vid den tidpunkten redan det grundläggande gruppen hos Persern vilket ger oss tyngt och längd på pälsen. De hade redan den basen som nu återimporterades och kallades Turkisk Angora eftersom Angora-liknande päls egentligen fördaterade, vad vi nu har på utställningar som Perserpäls. Så det är i huvudsak därifrån våra pälsar kommer - det är en kombination av Perserpäls och Angorapäls. Tillsammans med den Europeiska vilda pälsen - "Sylvesterpälsen" är ganska likt en päls hos ett Amerikanskt korthår i den bemärkelsen att det är en hård päls - det är väderbeständig päls och tenderar att vara en lurvig päls. Hos en Maine kombineras dessa grundläggande komponenter - längden på täckhåret och texturen av täckhåret, samt rakheten i underullen som förmodligen kom från gruppen som utvecklats till Angoran. Angoran, ser du, har lång silkeslen underull - det är inte yvig eller krusig. En bra Perser år 1900, om du kände den på utställning idag, skulle den förmodligen kännas som svinto. De har redan parat på Perser med Angora - Perser uppfödarna gillar inte att höra om det. Den ursprungliga Perserpälsen var en mycket hård päls - den var som svinto. Du hittar denna på de blå perserna mer än någon annan Perser nu - denna yviga päls som ibland är lite hård att känna på när du får en riktigt stram en. Silkigheten avlades in med avsikt att mjuka upp och förlänga pälsen. Vid ett tillfälle började de försöka komma bort från användningen av termen Perser och gå över till användningen av termen långhår att blidka de mer estetiska känslor vissa människor har för missbruk av begreppet eftersom det dagens utställda Perser har är inte ren gammal form av Perserpäls.
BH - Det finns en katt som kallas Norsk Skogkatt som jag tror finns i Europa. Från den information vi har fått, är den mycket lik en Maine. Skulle du säga att detta inte nödvändigtvis är en förfader till Maine, att likheten beror på att dessa katter utvecklats i samma typ av klimat?
DS - I samma typ av terräng, i samma situation. Med samma genpool, skulle de komma fram till samma svar. Jag har inte sett en, men det skulle inte förvåna mig alls. Faktum är att jag misstänker att om vi åkte upp till Sibiriens stäpper - i själva verket, när vi åker till stäpperna finner vi att de gamla Archangels (gammalt namn på Russian Blue) var en katt inte olik den som vi talar om. (Vid det här tillfället fanns det några allmänna diskussionen om en liten vild katt kallad Russian Steppe Cat. Mike och jag har sett en och funnit likheterna mellan den och en Maine anmärkningsvärda.)
MH - Vad tycker du om rykten som det finns Amerikanskt lo eller Kanadensisk Lo i bakgrunden hos Maine Coon?
DS - Det tvivlar jag på. Det tvivlar jag enormt mycket på. De grundläggande komponenter som finns hos Maine Coon var redan väl etablerat på huskatter och därför skulle sådana inparningar inte ha varit särskilt givande. Det skulle definitivt inte ha varit nödvändigt för att få vad du har hos en Maine Coon. Det kan göra en fin berättelse för människor som vill ägna sig åt sagor och berättelser som den om siamesen - som slog knut på sin svans för att bära prinsessans ring. Dessa slags historier gör en bra kopia, men de gör inte bra genetik. Jag misstänker att dagens Maine parat med ett Lo skulle producera steril avkomma. De skulle förmodligen utseendemässig vara ett mellanting till på de två föräldra-arterna. Du måste komma ihåg att Lo är en produkt av den parallella utvecklingen eftersom Maine Coon och Lo kom från samma grundläggande grupp någonstans bakåt i linjen och det har skett parallell utveckling vid olika tidpunkter i samma terräng med i grunden samma typ av genetiskt material. Så de skulle vara mycket lika, trots att - som vi talade om gällande den Norska katten - de har en hel del gemensamt med en Maine, men att de är inte en förfader till Maine Coon. De har båda en gemensamma förfader. De har båda utvecklats i en liknande situation men kanske med en tidsskillnad på flera hundra år mellan den tidpunkt då Maine återinfördes, eller snarare det genetiska materialet återinfördes i domesticerade kattens form, så Maine utvecklades parallellt med och något efter utvecklingen av Lodjuret.
RB - När ni talar om kattens typer idag kan du nästan dela dina grundläggande kroppstyper i satta (cobby), grovstommade katter och i långa lätta katter.
DS - Och sedan har vi den stora gruppen i mitten som gör andra saker med det. Du har den långa, smidiga katten med Burmans kropp. Jag brukar vilja tänka på det som Burmans kropp snarare än Siamesens eftersom det antyder en ras. Den Siamesiska kroppen är en exemplifiering av Burmans kropp precis som det amerikanska korthår som visas på utställning idag är en exemplifiering av den robusta, kortare, tyngre, fyrkantiga kroppen. Ingen av dem är vad naturen produceras. Naturen tenderar till att producera mediokra saker, inte ytterligheter.
RB - Är inte Maines den enda rasen som har satt dessa två - lång längd och tunga ben - ihop?
DS - Det är sant att i det Amerikanska kattsällskapet idag. Är Maine ett av dessa undantag där du har tunga ben, lång kropp och längd på huvudet också. Men jag tror inte att det beror på att den kombinerar Burmans kropp med den tyngre Perserns benstruktur. Jag menar att det är ett urval ur en pool innan de två delades. Det var ett urval taget ur mitten. Det blev en fördel för överlevnad som vi diskuterade tidigare. Den skulle ha en fantastisk överlevnadsfördel i snö. Jag tror du kan tänka dig att det själv. Att kunna löpa ifrån snarare än trava med är en ganska viktig sak. Med den långa kroppen du kan komma över saker och löpa genom snön mer effektivt än vad du kan med en liten kort cobby kropp - om din bakben och dina framben är bara ca. 15 cm isär kommer du få ett helsike att komma över något som är ca. 20 cm långt.
BH - Vad är den maximala storleken som vi rimligen kan förvänta oss att få konsekvent? Nu försöker vi inte få 11 och 15 kilos Maines. Det är en myt precis som en massa andra saker.
DS - Jag skulle vilja säga att någonstans mellan 4,5 kg och 6,7 kg skulle vara en rimlig storlek på en Maine. En storlek du skulle kunna förvänta sig att producera konsekvent, en katt som jag tror kunde ha överlevt konsekvent. Jag tror att när man talar om katter som väger över 7,5 kg, såvida man inte talar om de stora kattdjuren i vilt tillstånd, ber du om en orimlig sak.
RB - Vad händer om folk börjar gå in helt för storlek? Avla den största med den största. Vad finns det för gräns för en sådan sak?
DS - Jag vet inte vad som finns i genstrukturen. Jag vet inte förrän vi kommer dit. Det är det vackra med naturen - man vet aldrig vad som är tillgängligt förrän man har fått det.
BH - Vi har två sju månader gamla kattungar som båda väger 3,7 kg.
DS - Nu är frågan kommer det att bli bulkvävnad eller kommer det att vara muskler och vikt?
RB - Det är muskler. Deras kroppsform är precis som hos en Bengal. (Obs! Don bodde hos en vän som ägde Bengaler - en liten fläckig vildkatt från Sydostasien.)
DS - Ja, om du kan få det så, så kanske du kan gå upp emot 7,5 kg.
RB - Vi vill förstås ha en katt som är flexibel.
BH - Tja, de var jägare som var tvungna att överleva. De var tvungna att vara kraftfulla och muskulösa.
MH - Vad skulle vara nackdelen med en katt som har alla dessa egenskaper och som väger 11-13 kg?
DS - Nåväl, när vi börjar lägga tyngd som en egenskap i standarden ..... anledningen till att jag skulle vara tveksam och argumentera om detta är att jag blir rädd när man sätter in såna saker i standarden, folk kommer att börja göda rasen snarare än avla fram en slank, muskulös och hård katt. Särskilt bland kattuppfödarna eftersom vi tenderar att hålla dem i bur. Om du ska ha ett stort antal katter, får de vanligtvis inte den typ av motion som de får i naturen. Om denna katt var tvungen att springa 15 till 20 kilometer genom tung terräng varje dag för att fånga sin mat och hålla en vikt på 9 kilo är en sak. När han går runt i sin 4 x 4 bur hela dagen lång och äter sin mat eftersom han är för jävla uttråkad för att göra något annat - den typen av 9 kilos vikt kommer inte att minska. Jag ser hellre att du behåller den fysiska, muskulära styrkan och robusta utseendet hos en Maine i stället för att tala om dess storlek.
MH - Skulle du säga att en katt som vägde 9-11-13 kg i det vilda och var tvungen att hitta mat var tvungen att bära denna massa, förmodligen skulle ha dött ut?
DS - Ja, inget djur kan utveckla en massa ..... för att upprätthålla en kroppsvikt du måste ha ett kaloriintag som balanserar kroppsvikten. Du kan behålla vilken kroppsvikt du vill, men man måste ha ett balanserat kaloriintag eftersom att flytta en stor kroppsvikt kräver mer energi än att flytta en mindre kroppsvikt. Storleken på ett djur kommer att fastställas av tillgången på mat i någon mån. Det skulle definitivt ha varit så i Maine. Vi får också komma ihåg att små gnagare är ganska fruktbara och små gnagare har stor överlevnads kapacitet. Innan människan började utveckla metoder för att kontrollera gnagare och djuren fick upprätthålla sin egen balans, fanns det en avsevärd mängd mer mat än det finns i Maine nu. Vi borde inte säga just Maine, även om Maine råkar vara det namn du har på din katt, hela området längs med Nordatlantiska kusten var verkligen inblandad i utvecklingen av denna katt. Det har inte förekommit bara i Maine.
MH - Tror du att den stora storleken skulle ha en tendens att sakta ner katten?
DS - När vi talar om storlek, måste vi verkligen tala om huruvida storleken beror på ben och muskelvikt eller om storleken beror på en massa av fettvävnad. Ett stort djur som har långa, starka, stadiga ben och långa, fasta muskler på benstommen kan röra sig lika snabbt som ett slankt djur. Vad de kanske inte har, är smidigheten. Dvs. förmågan att vända snävt. Men vad gäller rörelse framåt, kommer muskel- och benmassa inte att bli ett enorm motstånd mot rörelse framåt. Det kommer att hindra smidigheten. I Maine var katten tvungen att både hantera - smidighet och röra sig snabbt framåt i den tunga terrängen det var viktigt för överlevnaden. Så de var tvungna att nå en balans mellan hur fina de ville vara och behålla den nödvändiga smidigheten för att undvika bli träffad, att vrida, att vända och samtidigt behålla förmågan att röra sig, att sträcka ut, att komma över stockar, över buskar över snö i tung terräng i en framåtgående rörelse. De var tvungna att vara balanserade och det är ett givande och tagande.
MH - Vi har diskuterat ett antal sidor och funktioner hos Maine Coon, skulle du sticka ut näsan och göra ett påstående uttalande om vad som var ursprunget för Maine Coon katten?
DS - Jag skulle vilja säga Maine Coon är en evolutionerad projektion av den vilda katt som rymt från de upptäcktsresande som utforskade norra Atlantkusten. Troligen från den tid då de Nordiska kom, innan Columbus, till och med före landstigningen av Columbus. Förmodligen fanns det även en del bidrag efter kolonisationen. Jag skulle vilja säga att den grupp som den Norska Skogkatten kommer från är i stort sett samma grupp som Maine Coon kommer ifrån. Jag säger inte att det i sig är samma förfäder, jag säger att samma typ av stam som utvecklats till den katten, är samma typ av stam som kom hit, och under liknande omständigheter utvecklats till en mycket likartad katt.


© "The Scratch Sheet", Hösten 1976.
Återgiven med tillstånd.